Blandade åsikter

Det rasslar in med åsikter om hur man ska bete sig med en spricka i ett revben. Läkaren sa att jag skulle röra på mig och se till att andas djupt så att jag inte får lunginflammation. Jag är inte stensäker på att "röra på mig" innefattar att springa, NMT'a och rida dock! Fast jag frågade inte.... Mamma (som är läkare) menar att jag bör hålla mig relativt lugn i 2-3 månader för att det kommer att göra svinigt ont. Syrran som är syrra anser att jag ska vila i två veckor för att det ska läka snabbare och att jag får skylla mig själv om jag springer en halvmara för då kommer det att läka långsammare. Svärmor tycker att eftersom jag är i så pass bra form kommer det att gå över snabbt. J är bara glad över att läkaren inte sa att jag skulle vila i flera veckor för då blir jag inte så rolig att leva med.

Vem ska man lyssna på då? Sin kropp förstås! Jag vet att den utan tvekan berättar för mig vad jag klarar av och inte. Just nu är jag hysteriskt rastlös. Inte för att jag har sovit superbra i natt direkt, men solen skiner ute och jag har ärenden att göra på stan. Så jag tankar med ytterligare lite energi och en mugg te innan jag sätter mig på cykeln och ser hur det känns. Har inga planer på att springa nåt långpass i dag men en promenad kan det säkert också bli senare.