Brrr.... Tävlingsnerver, någon? Det här är ju hemskt. Distraherade mig själv rätt bra med matlagning och trevligt sällskap till middagen men nu... huuuuu. Jag är skräckslagen. Undrar om maten ligger kvar i magen, biter lite på naglarna, tar en extra kopp te, läser löpar-PM för femtielfte gången, försöker ta reda på om det går att ta sig till jobbets parkering i morgon eller om det kommer vara avstängt, tänker att jag kanske borde ta en nattmacka, nojar över vädret......
Jag vet. Det är sådär varenda gång. Och det går faktiskt bra allt som oftast. Jag har förberett mig på ett vettigt sätt. Jag är uthållig och stark. Jag KAN springa. Jag har tuggat kilometer efter kilometer, jag har mängdpass och fartpass i benen så det räcker. Men noja måste jag ändå. Kan inte sitta still, nervig som en fullblodshäst, försöker distrahera mig själv med bok, med damernas 100 m stafettfinal på OS, med vadsomhelst. Det kommer att gå vägen. Jag kommer nå mitt mål.
Jag vill, jag kan, jag vågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar