fredag 7 november 2014

Fredag. Go run!

Efter en inte helt hundra procent fantastisk arbetsdag stack jag till Stadion. Själv. Från början med tanken om "business as usual" men under dagen föddes tanken om att göra nåt annorlunda. Se hur fort jag kan springa 400 m om jag gasar som sjutton och inte vet att jag måste orka 10 intervaller?

Så blev det. Först noggrann uppvärmning med jogg, rotationsövningar, löpteknik, stegringslopp. Sen hade jag egentligen tänkt att jag skulle springa 1-2 intervaller först för att få upp flåset innan jag skulle springa riktigt snabbt. Men sen lyckades jag springa så pass fort på första (1:31) så jag tänkte att det var lika bra att vila några minuter och springa en till och trycka som sjutton för att komma under 1:30 :-) Det gick. 1:29! Visserligen har jag ett mål om 1:25 men det här är definitivt en riktigt bra bit på vägen.

Efter några minuters vila hade jag tänkt att jag skulle experimentera lite med en intervallvariant på 300 m, 30 sek vila, 100 m, 1 min vila. Planen var att springa 6 såna set men efter andra var jag tvungen att vila 1:30 innan det ens blev relevant att springa igen så jag gav mig efter tre stycken med insikten att det är ganska jobbigt att maxa på 400 m och att farten på 300 + 100 hade varit ungefär jämförbar med max på 400 - ca 1:10 på 300 m och ca 20 sek på 100 m. Finns således ingen risk att jag hotar Irene Ekelund eller Usain Bolt i närmaste framtid ;-)

Det är inte helt lätt att få fart på den här dieseltraktorn. Jag tvingar mig själv att springa fort för jag vet att jag har bättre teknik när jag springer kort och snabbt och jag tänker att jag sen ska kunna repetera de rörelsebanorna när jag springer längre och långsammare. Jag springer korta intervaller i stället för lugna långpass för att det är mindre destruktivt för muskelbyggandet och jag tror det funkar. Särskilt mina ben börjar se annorlunda ut efter några veckor med det upplägget.

Jag kan inte påstå att intervaller på bana är särskilt behaglig fredagsfys. Det är betydligt roligare att köra discogym men endorfinruset efter intervallpasset är rätt oslagbart. Så jag fortsätter åtminstone tills snön lägger sig på tartanbanorna. Sen finns det en viss glädje i backintervaller, terrängintervaller och intervaller i snö så jag ska nog kunna hålla konditionen uppe under vintern!

Inga kommentarer: