söndag 26 juli 2015

Städar i hjärnan!

Gårdagens glädje över semester och ledighet och hur mycket tid som helst gav lite bakslag. Stökig nattsömn, kaotiska drömmar och tidig morgon. Supervaken, med en hjärna på högvarv. Varför? Jo, så funkar min hjärna efter att jag gick in i väggen. Har vi för mycket att hantera så skjuter vi upp det tills det finns resurser. De senaste månaderna har jag vetat om att livet förändras drastiskt efter årets sommarsemester men jag har valt att skjuta det framför mig eftersom jag hade tillräckligt mycket annat att hantera - med ny chef, ensam ansvarig på jobbet ett bra tag och så PT och instruktörstimmar på det.

Men nu - nu kom det ikapp lite grann och det var många tankar som behövde formuleras, diskuteras och frågor att kolla upp för att lugna kontrollbehovet.

Vad är det som händer? Jo, min käre sambo har bestämt sig för att byta karriär och siktar på att bli yrkesmilitär. Jag vill gärna tänka att min egen envisa strävan mot att bli PT och inställningen att "inget är omöjligt" har lite med det att göra - att det har hjälpt honom att också våga drömma och prova något nytt. En annan faktor är den att hans "civila" arbetsplats kommer lägga ned i höst så han behövde ändå söka sig till något nytt vilket alltså blev en militär inriktning.

Från mitten av augusti befinner han sig alltså mer eller mindre på heltid på Göteborgs regemente. Med några lediga helger eller långhelger här och var men det är allt. Gäller alltså för mig att styra upp en hanterbar vardag som funkar - att hinna med att äta och vila samtidigt som jag blir ensam med allt praktiskt som städ, tvätt och matlagning. Det kommer bli en utmaning, jag är ju så van vid att vi är två som delar på det, att den som är hemma fixar mat till den som kommer sent, att katterna får mat även om jag inte är hemma. Men om tre veckor är det plötsligt bara mitt ansvar.

En annan besvärlig detalj är att vi inte bara kan pratas vid eller sms'a närsomhelst utan jag får vänja mig vid att vi kanske inte hörs på flera dagar. Ingen att diskutera dagens äventyr med eller skratta med över kvällsteet. Eller krama godnatt. Det blir.... konstigt, helt enkelt. Ovant.

Samtidigt vet jag ju att jag klarar mig själv ganska bra. Att jag har att göra så att jag fyller mina dagar - risken är väl snarare att jag jobbar lite för mycket för att det inte finns nån som väntar därhemma, och att jag börjar slarva med maten för att jag saknar sällskap. Av samma anledning har jag valt att förlägga ett par semesterdagar efter Joakims inryck, så hinner jag landa i min nya situation, kanske laga en hög matlådor att lägga i frysen, planera och organisera lite innan vardagen tar vid på allvar.

Sen går tre månader fort - det är inte så länge sen vi konstaterade att "nu är det tre månader till inryck" och nu är det bara tre veckor kvar. Tre veckors härlig ledighet där vi ska vara tillsammans och göra sånt vi tycker är roligt. Sen blir det förvisso lite "cold turkey"-känsla när vi plötsligt ska vara helt utan varandras sällskap på heltid men det får vi väl leva med :-)

Inga kommentarer: