Lyckopiller till lunch

I dag åt jag lunch med en tidigare kollega, vi kan kalla honom H - faktiskt tror jag att vi räknade ut att när jag bytte jobb inom organisationen hade vi suttit mitt emot varandra i 600 arbetsdagar! Numera sitter vi på olika håll men har fortfarande väldigt trevligt när vi träffas - tyvärr har det en tendens att bli för sällan vilket jag helt klart måste jobba lite på. För det här med att ta långlunch och gå någon annanstans och äta lunch och prata om allt möjligt annat är något som ger energi och en välbehövlig paus!

Visserligen var jag tvungen att börja lunchen med att skälla lite på H som hade undanhållit mig informationen om att han ska bli pappa - typ om tre veckor. Han hade försökt ursäkta sig med att "jag väl inte var så intresserad" och hallå, nog för att jag inte är särskilt barnkär och jag vet också att jag kan vara synnerligen kantig och oempatisk ibland, men det är klart jag bryr mig om när det händer såna stora grejer i folks liv! Men när vi väl hade klarat av den biten pratade vi som vanligt om skvaller på jobbfronten, träning, mat och allt möjligt annat. Väldigt trevligt. Jag fick möjlighet att sprida lite NMT-glädje också :-) och som vanligt blev det en hel del skratt under en dryg timmes lunch.

Med det lyckopillret innanför västen var det enkelt att återgå till jobbet och stöka bort det som behövde göras innan en veckas ledighet. Man ska ta vara på sån vardagsglädje!

Kvällen har jag tillbringat på hästryggen och det blev lite fobiskola av det. Vi skulle hoppa på utebanan vilket jag inte är särskilt förtjust i och dessutom satt jag på ryggen av en fyrbent sak som inte är sådär jättesäker på hoppning. Och så blev det mörkt. Brrrr. Men det gick hyfsat bra ändå, jag är relativt nöjd med min egen insats såhär efteråt.

Diskuterar med mig själv om jag ska ställa väckarklockan i morgon eller bara sova ut. Den som lever får se hur det blir med den biten!