Överst till vänster en terrängsko från The North Face. Supermjuka och sköna, lite stora i storleken och jag använder dem gärna på vintern då de har gott om utrymme för en extra tjock och varm strumpa. Jag köpte dem på rea för typ en femhundring och de var definitivt ett bra inköp. Lite minus för runda skosnören men annars kalasbra.
Nästa i raden är Salomon Fellraiser som jag köpte för att avlösa ett par helt döda Speedcross. Fellraiser är lite bredare fram än Speedcross vilket mina fötter tokälskar. Sulan är hyfsat mjuk med bra grepp, snabbsnörningen är suverän och detta är ytterligare ett par Salomonskor som jag kommer använda tills de verkligen inte orkar mer.
De knallgula är ett par Saucony Mirage och det är mina "snabbskor". Lätta, sitter bra på foten och tvingar mig att jobba med löpsteg och hög höft eftersom den relativt begränsade dämpningen annars får mig att låta som om jag springer i träskor. Viss dämpning så de är helt ok på asfalt, drop på ca 6 mm om jag minns rätt.
Sist i raden ett par terränggående Fivefingers som jag använder som "styrketräning för fötterna" dvs korta joggar på mjukt underlag eller promenad på mjuka skogsstigar. Inte en renodlad löpsko som funkar för mig men sulorna är så kraftiga att de skyddar mot eventuella stenar och stickor.
På nedersta raden har vi först Salomon Sense Mantra. Om jag tokälskar mina Fellraiser så är känslan gentemot Sense Mantra lite mer "njaae..". Jag upplever sulorna något stela men skon sitter bra på foten, jag tror att det lite lägre droppet i samband med en styvare sula gör att skon ställer vissa krav som min löpteknik inte kan infria! Men jag springer i skorna emellanåt och försöker bli kompis med dem. De är egentligen gjorda för att vara "city to trail"-skor, dvs att man kan ha dem på både asfalt och i skog, men jag får inte riktigt kläm på att springa på hårt underlag i dem.
Nästa doja är mina "asfaltspjäxor". Asics Nimbus. Superdämpade och med högt drop (12-15 mm nånstans) och jättesköna och mjuka för långa pass på hårt underlag. Men tunga som sjutton och så tenderar de att få löpsteget att bli lite passivt, som om jag sätter mig ner och lutar mig tillbaka och tappar kontrollen lite i höften. Ska jag springa långt och länge på hårt underlag så är de dock absolut att föredra även om löpsteget tar lite stryk, mina fötter uppskattar dämpningen.
Sist ut är också ett par "snabba" skor, Asics Gel Volt 33. En sko jag köpte för att utmana mig själv. Mina fötter trivs bra med Asics läst, men till skillnad från Nimbus så är Volt 33 med lägre drop, mindre dämpning, styvare sula. Skon gör sig (för mig alltså) allra bäst på bana, den har en "omedelbar feedback" som gör att jag känner mig snabb, lätt och tekniskt bra. När jag springer korta intervaller på bana hamnar jag automatiskt lite längre fram på foten och det är den här skon byggd för.
Jag har rätt många skor för att vara en vanlig motionär utan några stora resultat. Förra året diskuterade jag det där med skor med Katarina. Vi pratade om det där med att välja bort dämpning och sikta på mer minimalistiskt vs att springa i skor man trivs i. Katarinas tips var rätt enkelt: Spring i skor som passar för det du ska göra och den känsla du vill ha. Dvs korta snabba pass och intervaller - lättare sko, längre långsamma pass - tyngre sko och mer dämpning. Terrängskorna använder jag främst på NMT-pass men även hela vintern för både löpning och när jag instruerar eftersom de är bäst lämpade för lera, snö, slask och is. Som du säkert har förstått så "tekniknördar" jag en hel del och funderar på vad skorna gör med och för mitt löpsteg. Det tycker jag är viktiga parametrar i valet av skor :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar