Träning när jag är 65

Enligt listan från #uppochhoppaijuni så kör vi alltså på med temat "träning när jag är 65" i dag.

Ja hörni, det här blir intressant. För 10 år sen, alltså när jag var 30, så trodde jag att jag skulle bli tvungen att sluta springa när jag blev 35 ungefär. För jag hade så pass stora problem med min överrörlighet och därav följande smärtproblematik att jag var helt säker på att jag skulle gå sönder och inte kunna hålla på med träning. Sen började jag rida och insåg att ridning skulle jag i alla fall kunna hålla på med länge, länge, om jag bara låter bli att ramla av för ofta. Så det har varit min hållpunkt ett tag - att jag i alla fall kan återgå till stallet och hästarna.

Men nu - nu har jag byggt upp en kropp som är mångdubbelt starkare än när jag var 25 och 30. Som springer långt och lyfter tungt och håller, bara jag tar hand om den. Det är skithäftigt. Så nu tänker jag att när jag är 65 håller jag fortfarande på med träning - jag kanske har NMT-pass för pensionärer som jag skojade om för ett tag sen? Jag är säker på att träning och utomhus fortfarande har en stor plats i livet och jag håller tummarna för att jag fortfarande springer - kanske inte snabbt, men långt. Möjligen sysslar jag med veteranfriidrott, det vore kul. Längdhopp kanske, tillsammans med Mattias Sunneborn?

Aktiva resor, ja absolut. Ridresor, träningsresor, löparresor. Möjligen mera kärlek till yogan, vi har fortfarande en on/off-relation jag och yogan, men med ålder och visdom kan jag lyckas "landa" lite mer och oftare på mattan, särskilt om jag fattar att kroppen mår bra av det. Jag är ganska säker på att jag gör comeback på hästryggen igen innan 65 års ålder och är en sån där tuff dressyrtant. Som dessutom har jävligt bra kondition och är svinstark i jämförelse med de flesta. Det låter som en plan!