Mitt första (positiva) träningsminne

Helt ärligt så är de allra flesta av mina tidiga träningsminnen förknippade med att jag var dålig, hade fel kläder, gjorde fel saker, var okoordinerad... Jag kan inte utröna om jag redan då var min egen värsta kritiker eller om det var omvärlden eller en kombination - jag vet bara att jag inte tyckte det var kul för fem öre och jag återkommer nog till det när jag ska skriva brev till min gympalärare ;-)

Däremot har jag plockat fram det första minnet om att vara BRA i träningsväg. Det var i gymnasiet. När jag gick i gymnasiet i Danmark på nittiotalet så kunde man välja två olika linjer: språklinje eller mattelinje. Jag gick mattelinjen. Vi var ungefär 50/50 killar och tjejer, på språklinjen var det 90% tjejer. För att få schemat att gå ihop och få lite jämnare fördelning så slog man ihop en matteklass och en språkklass på idrottslektionerna. Språkklassen som vi hade idrott med var befolkad av väldigt många väldigt välspacklade överklasstjejer med perfekt hår och perfekt eyeliner och långa lackade naglar. De var väldigt rädda för att svettas och inte så himla engagerade i det där med att röra på sig. Vi hade också ett antal såna i min klass som gladeligen hakade på.

Vi hade volleyboll som "tema" just den perioden och killarna hade tröttnat på att försöka spela med tjejer som flydde åt motsatt håll så fort bollen närmade sig så att det aldrig blev nåt spel. De krävde därför högljutt att få spela killvolley - utan tjejer. Vi var några stycken som högljutt hojtade att vi ville också spela killvolley för vi var också rätt trötta på det där. Lite oklart hur det gick till så var vi i alla fall 3-4 tjejer som gick och spelade volley i killarnas del av idrottshallen, väl medvetna om att vi nog skulle bli utsatta för en hel del "testande". Jotack. Han som servade mot mig slog svinhårt och jag tog emot serve efter serve utan ett ljud trots att det gjorde skitont och mina underarmar var blåfläckiga i en vecka. Jag minns inte utfallet av matchen men jag minns att fler av killarna sa att vi fick vara med och spela killvolley en annan gång om vi ville. Vilket väl ungefär var höjden av beröm ;-)