I veckan hittade jag mina älskade gamla ridbyxor. De har varit försvunna i typ 8 månader. Eller, försvunna och försvunna - snarare har jag väl lagt dem på nåt riktigt bra ställe efter att ha tvättat dem och så har de hamnat längst ner i högen med ridkläder och så har jag inte letat tillräckligt duktigt!
Och jag ska inte neka att det var med en viss förväntan och glädje att jag drog på mig byxorna i dag. Nog för att reservridbyxorna fungerar, men de är inte lika sköna, passformen är inte lika perfekt... Och det är inte så konstigt. För de här ridbyxorna fick jag i julklapp när jag var 16. De har alltså haft en hel del år på sig att forma sig efter just min kropp! Jag reparerar dem troget, för den här varianten av ridbyxor som är helskodda med riktigt skinn finns inte längre i handeln. Alla använder sig av diverse syntetmaterial och hur man än vrider och vänder på det så är skinn både bekvämare och mer hållbart. Så att mina älskade gamla kompisar hängde med till stallet i dag var helt enkelt underbart! Och så är det givetvis ett litet glädjeämne att de fortfarande passar 20 år senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar