Det var en ganska jobbig arbetsdag i dag. Jag satt framför datorn på jobbet och funderade på varför jag mådde som jag gjorde. Grinig, bitsk, sarkastisk, lite småledsen. Visst, trött var jag ju eftersom det där med sömn och hjärna på högvarv inte riktigt funkar men det brukar inte yttra sig så. Tills jag kom på att javisst, det fanns ett litet faktum som jag har skjutit framför mig ett tag. I dag var kollega T's sista arbetsdag. Bäste T, min wingman och polare. Det är klart jag är ledsen - och jag har inte tagit mig tid att fundera över saken heller så det kom lite oväntat att reaktionen dök upp i dag.
Det passade bra att rensa ut hjärnan med ett NMT-pass och ännu bättre att det var Daniel K som körde ett pass med löpfokus. Uppvärmningsjogg, löpskolningsövningar, sen intervaller. 4 x 4 min med 1 min ståvila. Jag är inte jätteförtjust i fyraminutersintervaller - jag tycker de är långa och jobbiga och man måste ligga i tröskeltempo. Men det var bara att gilla läget!
Vi befann oss på gruscirkeln runt cricketplan. Varv efter varv efter varv. Jag insåg att jag tog mig ungefär 2 1/4 varv per intervall och då var det bara att börja räkna "på norrländska" som jag har lärt mig av Helena. Det handlar om att hela tiden ha "ingenting" kvar. Nu är det bara 1½ varv kvar, det är bara lite längre än ett varv och ett varv är nästan noll så det är ingenting. Om en intervall är hälften gjorda, då är det bara hälften kvar, det är nästan ingenting. Nu är det bara två intervaller kvar, det är nästan samma som en intervall, och en intervall är nästan ingenting... I oändlighet. Samtidigt som jag hade Katarina malandes i huvudet med "fram med höfterna, jobba med armarna, andas, håll frekvensen". Men eftersom miljön och underlaget var rätt enahanda så var det bättre att sysselsätta hjärnan!
Efter de 4 intervallerna fick vi 10 minuters nerjogg och det är nog bland det tråkigaste man kan tänka sig att jogga ner varv efter varv efter varv på den där rundbanan. Tur att man inte springer 10.000 m på bana, då hade jag blivit totalt uttråkad :-)
Vi avslutade passet med Daniels klassiska planka i cirkel och ålning under och så lite stretch. Det kändes bra att få springa intervaller med fokus på mig själv och mitt tempo och jag är nöjd med dagens pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar