måndag 1 april 2013

LCHFail?

Kanske det - jag gav i alla fall upp. Efter tre dagars illamående, bristande matlust och allmän olust varje gång jag skulle äta insåg jag att jag inte är beredd att hantera det som vissa kallar omställningsbesvär. Jag vet inte om det är omställningsbesvär - jag vet bara att det är tredje gången jag gör ett seriöst försök med LCHF och att jag hamnar där varje gång. Och för en som älskar mat, drömmer om mat, lagar mat, porrsurfar mat är det inte alls roligt att mat plötsligt förknippas med illamående, "osug" och nedstämdhet. Så i natt bestämde jag mig - jag vill inte.

Vad vill jag? Jag vill äta mat jag mår bra av, mat som gör mig glad. Suget de senaste tre dagarna har inte handlat om socker och godis. Påskägget med godis på köksbänken lockar inte, inte heller chokladen i skafferiet. Jag drömmer i stället om krispigt äpple, syrlig ananas, sträv blodapelsinjuice. Grovt surdegsbröd, lagrad ost och fikonmarmelad.

Jag vill äta allt - men inte alltid. Råkost ibland, bearnaisesås ibland. Smakrika ostar, friska fruktsallader, blodig biff, kryddig vegochili. Baka eget bröd och njuta av doften. Mixa gräsig knallgrön basilikapesto med salt parmesan. Njuta av allt gott som finns att välja på helt enkelt!

Så hur blir det nu då? Jo, Joakim fortsätter med LCHF. Och jag modifierar lite för att få ihop en kost som passar mig. Inte fullt ös med socker och stärkelse utan jag lägger till kolhydraterna där jag främst behöver dem: Till frukost och lunch. Det innebär att vi kan äta samma mat på kvällen men att jag slipper fläska på med feta såser. Så blir det! Nån godsak ibland men det blir ju naturligt mindre såna saker hemma. Det blir kalas.

Och ryggskottet då? Jo, det tar sig. Har gjort braiga övningar och har inte akutont längre, det är bara vissa rörelser som känns riskfyllda. Vilket innebar att i dag vaknade jag och kände i hela kroppen hur jag längtade efter att få springa. Försiktigt och lugnt på kända vägar i dämpade skor, men SPRINGA!

Efter frukosten (omelett med rostade kokosflingor och ett skivat äpple till) drog jag på mig kläderna och vi stack ut. Jag hade lagt upp en slinga som innebar flera möjligheter till avkortning och genväg hem för säkerhets skull. Och att få springa i vårsolen var alldeles underbart. Jag sprang i lugnt tempo och gick i en minut varannan kilometer - och jag fick ihop en mil :-) Det var träningsglädje på riktigt!

Inget mer depp. Det är april och solen skiner, det börjar kännas lite som vår i luften. Ryggen blir hel igen (jag kanske ska slå naprapaten en signal för ordningens skull), och i morgon är jag ledig. Om tre veckor är det dags för löparhelg i Tylösand och det ska bli njutbart, fram till dess tänker jag springa så mycket som känns bra. Gärna varje dag men det är inget måste - men något mer än de senaste veckorna behöver jag ha i benen om det ska bli ett bra löparläger. Korta snabba intervaller, långpass, njutpass och spypass. I want it all :-)

Inga kommentarer: