söndag 28 april 2013

Löpcoaching - utmana dina rädslor!

Det var minsann både jag och löpargänget som fick utmana sig själva på dagens pass.

Min kompis Tina coachar B.A.B.Y. Team Malmö Vårruset inför - ja just det, Vårruset. På torsdag. Och hon har haft träningsträffar med sitt team sen början på april med diverse grymma coacher. Suzan och Anna, t ex. Så jag kände ju att jag låg lite i lä där. Fast när Tina letade med ljus och lykta efter en coach till dagens pass tänkte jag att jag kan alltid erbjuda min hjälp - jag gillar faktiskt att ha coachrollen och hon kan ju inte säga annat än nej. Tina var jublande glad och saken var biff.

Trots att jag kände mig rätt välförberedd var det ändå med fjärilar i magen som jag joggade mot Bulltofta i god tid innan passet skulle börja kl 17. Ville hinna bli genomvarm innan så jag tog en omväg som blev strax över 3 km och var framme så att jag hann gå på toa och dricka vatten - sen träffade jag Tina när jag kom ut och gänget började samlas så sakteliga.

Jag inledde passet med att prata lite om min egen relation till löpning och hur jag kom dit jag är i dag. Om astma, att springa för snabbt, om NMT och om att älska det som är jävligt. Backar, lera och blodsmak. Sen gick vi och parkerade vattenflaskor och sånt på lämpligt ställe och joggade svängen runt sjön som uppvärmning. Vi tog en runda i en lämplig nerförsbacke för att träna på lutningen i löpsteget innan vi tog vätskepaus och sen jobbade löpskolning.

Låg skipping, höga knän, spark i baken, Ravellisteg, Jonas Coltings snabba fötter m.m. Och stegringslopp för att få fart på kropparna. Här nånstans slutade jag vara skräckslagen och började ha roligt. Insåg att jag visst kan dela med mig av det jag har lärt mig på vägen och att jag kan peppa och coacha.

Vidare till intervallstegen - 4 x 2 min/1min, 4 x 1 min/1 min, 4 x 30 s/30 x. Totalt 12 intervaller, 14 minuters arbete. Jag förberedde gänget på att de skulle tänka på att öka farten allt eftersom intervallerna blev kortare. Sen körde vi. Jag hade programmerat intervallerna i Endomondo och kutade runt med telefonen i högsta hugg. Hade inte lyckats få tag på en visselpipa så jag fick tjoa och vifta i stället men det verkade funka.

Jag insåg redan från början att jag inte kunde stå i mitten och tjoa på alla och att gänget skulle bli så pass utspritt att det skulle vara svårt att nå alla. Så lösningen blev i stället att springa med en person eller en grupp i taget och byta plats mellan intervallerna. Det funkade hyfsat bra och jag hoppas at de flesta kände att de fick lite personlig peppning! Efter avklarade intervaller joggade vi ner lite på gräset och stretchade och pratade om målsättningar och om Vårruset och andra lopp.

För mig var det här ett väldigt roligt pass och jag känner starkt för löpcoaching eller instruktörsrollen. Jag ska ta mig en funderare på saken och se hur jag ska ta nästa steg på vägen. Tack Tina och gänget för att jag fick chansen att vara löpcoach i kväll!

1 kommentar:

Tina Jensen sa...

Du var grym och det märktes inte alls att du var nervös! Jättebra jobbat och jag är så tacksam att du ville hjälpa oss bli bättre löpare!!! Kram!