I förra veckan var jag tvungen att ha en akut tandläkartid eftersom en krona på en tand hade lossnat. Jag är patient på en tandläkarklinik där det finns flera tandläkare. Fördelen är att man nästan alltid kan få en akuttid samma dag som man ringer, nackdelen är att man då inte alltid kommer till sin egen tandläkare. I det här fallet tyckte jag inte att det var några större problem för kronan skulle väl bara cementeras fast igen. Trodde jag ja....
Jag fick träffa en tandläkare som på alla sätt och vis befäste min rädsla och osäkerhet inför tandläkare. Som lät jättebekymrad, pratade rena rama grekiskan (dvs parkerar mig i underläge) och tog rejält betalt för att göra en temporär lagning tills jag kunde få en tid hos min egen tandläkare.
Således har jag gått i en dryg vecka med världens ångest för läskiga rotfyllningar med mikroskop på specialklinik, tandutdragning, stifttänder... Vidrigt, helt enkelt.
Tills jag i dag hade en kvällstid hos min egen tandläkare som tyckte att det där var väl inte så farligt och hon var väl lite överdrivet negativ. Nejdå, vi rensar bort gammal cement och städar tandytan för det var lite karies där kronan inte slöt tätt men det är inga problem. Sen sätter vi ett stift mellan tanden och kronan och cementerar fast och så har det mycket bättre chans att hålla. Och tanden är ju rotfylld så du känner egentligen ingenting men jag lägger en bedövning ändå så slipper du bli så orolig av alla vibrationer från borren. Så. 45 minuter senare var jag lugn, utsläppt, ingen faktura eftersom han skulle kolla upp hur mycket han kunde bjuda på som garantireparation eftersom det är deras eget grundarbete som egentligen har gjort att den här kronan nu har släppt för tredje gången (inte han dock utan en tidigare tandläkare som inte jobbar kvar).
Men om inte hans kollega hade skrämt upp mig sådär så hade jag sluppit all ångest. Hade hon behövt säga alla de där läskiga sakerna? Hade det inte räckt att säga att hon tyckte att min egen tandläkare skulle fixa det eftersom det var han som gjorde de senaste två reparationerna och sen göra en tillfällig lagning? Behövde hon prata om tandutdragning? Hon kunde ha bemött kunden bättre, tycker jag.
Som PT hamnar man också i situationer där man kan komma att skrämma sina kunder - medvetet eller omedvetet. När jag har konsultation med en ny kund så gör jag alltid en liten funktionsanalys. Ett batteri av övningar som pekar ut för mig om det finns några tydliga obalanser att arbeta med, om det finns bristande rörlighet som man kanske tar ut på andra ställen i kroppen, om det finns svagheter att åtgärda. Jag har en kund som är läkare och hon jämförde det med det som läkarna kallar "liten neurologisk undersökning" - där man kollar om de grundläggande funktionerna är som de ska vara, ungefär.
När man berättar för kunden vad man ser är det lätt hänt att det låter mycket värre än det är. "Ja du har svag bålmuskulatur och ena knät är instabilt och så är dina axlar framåtroterade och du har begränsad rörlighet i fotlederna så att du tar ut det i ryggen i stället". Grejen är att ungefär såhär ser det ut för nästan alla som har stillasittande jobb och inte tränar regelbundet med rätt fokus :-) Det gäller därför att inleda förklaringen med "alltså det är inga större problem här men....." och att avsluta med "de flesta i dag har det så och det är lätt åtgärdat med vettig träning" för att inte kunden ska tro att det är ryggskott och rullstol nästa!
Det här blir således ännu en lektion i kundbemötande och "viktiga saker att tänka på". Jag fick ingen middag i dag och får inte äta på ett tag till så tills vidare så firar jag att jag överlevde tandläkarbesöket med en mugg champagne-te. Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar