Det finns trösklar och trösklar....

Dagens hinderbanepass var superroligt och det allra bästa är att nu är vi utbildade i hinderbanan så vi får åka dit och träna själva! Det hade jag inte tänkt på, trodde att vi bara fick komma dit med instruktör. Härligt!

Men vi backar bandet lite. Vi träffades på Bulltofta, klämde ihop oss i lite färre bilar och rejsade mot Revinge utan att riktigt veta vart vi skulle - men vi hittade rätt till slut. En snabb jogg ut i buskarna för att kissa, sen var det uppställning och namnupprop. Och uppvärmning.

Daniel meddelade att han tänkte köra lite hårt tempo på uppvärmningen och inte vänta in folk eftersom han själv behövde vara ordentligt uppvärmd för att visa hinderbanan. Schysst pedagogik ;-) eller inte... Hursomhelst så kutade vi 2½-3 km i nåt som liknade 5-fart eller snabbare om jag ser till vilken puls jag låg på. Tröskelpass i min värld alltså. Och så några stegringslopp på det. Då var man varm - kvavt var det också, inte en vind, många flugor och gigantiska mördarmyggor.

Sen var det uppställning och inledning på hinderbanan. Första hindret var väldigt mysigt, en 5 m stege som egentligen inte ingår i damklassen eftersom tjejer kan få livmoderframfall av att hoppa från höga hinder. Fast vi körde den ändå och hoppade inte från toppen utan klättrade ner en bra bit. Jag fegade i vändningen och vände på sidan i stället för att klättra högst upp dock, den tröskeln var lite för hög. Sen hade vi ett dopp-hinder där man skulle ta sig upp på första hindret, doppa tårna i marken mellan hindrena och fortsätta över andra. Svårt att få flyt i! Snubbeltrådar och kryphinder nästa, inga större problem, sen ytterligare en hög ställning att ta sig över. Balansbom, irländska bordet, hundkoja, över-under-hinder, "väggen" som vi nästan alla valde bort eftersom det inte finns nåt rep till hjälp (även detta ett herrhinder). Alla kämpade på bra och hejade och tjoade som vanligt.

Vi fick tyvärr en skadad deltagare vid "välta muren" som är en trevlig lite snedare vägg där man verkligne måste ha fart uppför så det blev lite stopp här medan hon omhändertogs och skjutsades iväg till akuten. Ett gigantohinder som Daniel kallade för "pungkrossaren" var bara för herrar och jag var inte ett dugg sugen - de flesta andra fegade också ur här. Sen kom "lejongropen" och jag var jublande lycklig över att ta mig upp på andra försöket. Kort efter lejongropen, efter en 4 m stege, kom en vägg i ungefär samma höjd och nu fick jag minsann in snitsen med att ha farten med mig och få en fot mitt på väggen att trycka upp mig med. Hinderbanan avslutades med balansbom, en "labyrint" (som man ska vara rätt korkad för att inte hitta rätt i) och så tre mindre murar som bara var att hoppa över. Sen var vi klara och gick retur till starten.

Daniel hade egentligen tänkt att vi skulle få köra igenom hela banan i en följd men nu hade det småregnat så pass länge att det började bli ganska halt på sina ställen så det kändes för riskfyllt. Men vi fick köra första långsidan, ungefär 1/4 av banan. Roligt, gav mersmak - jag vill åka dit igen och köra igenom banan!

Vi avslutade med en gemensam nerjogg (utan Daniel) på ungefär samma slinga som uppvärmningen, i lugnare tempo denna gång dock. Och sen satt vi och fikade i gräset trots småregn och flygfän! Det är NMT, vi bryr oss inte om lite regn.... Kan meddela att myggen tycker absolut bäst om mitt vänstra lår, det är tydligen smaskens för myggor. Hrmf.