Satte kursen mot Bokskogen för en söndagsrunda och min ambition var mest att ha trevligt och springa i jämnt tempo fast jag var väldigt sugen på att klara av 10 km + 7 km.
10 km gick hur bra som helst, fint flyt i löpningen, mjukt underlag, vackert väder, lätta starka ben, inga behov att gå i backarna utan det funkade som det skulle i tempo runt 6:30. Gött helt enkelt. Sen tog jag en snabb toa- och vattenpaus innan jag skulle ge mig på 7 km-rundan för att avsluta med en glass. Men se DET var tydligen inte meningen i dag för efter 500 m hade jag så ont på utsidan av högerknät att jag fick gåshud. Argh. Gick en bit, försökte springa igen, gjorde svinont efter 50 meter - insåg att jag hade klarat ungefär 1 km och att jag bara behövde följa 2 km-slingan tillbaka.
Diagnosen då? Ja, det här är ett solklart fall av "löparknä" vilket innebär att det är en sena på utsidan av knät som har "spårat ur" litegrann. Senan går hela vägen från höften till skenbenet, kallas för IT-bandet (ilio-tibial-bandet för den som är anatominörd) och det stämmer bra med att smärtan ilar både uppåt och neråt när jag ignorerar den och fortsätter springa. Jag kände av det litegrann efter Salomon Trail Tour-loppet men då skyllde jag på överbelastning.
Lösning på problemet då? Ja, en viktig rehab/prehabövning är att stretcha utsidan av benet noggrannt och jag tänker googla på övningar för löparknä för det finns en uppsjö av dem. Och så borde jag faktiskt veta bättre. Jag vet ju av års erfarenhet att min kropp bara rasar ihop om jag inte styrketränar regelbundet. Och jag har inte sett insidan av ett gym på 4 veckor. Visst, jag har haft skitkul och tränat en massa NMT men jag behöver den där fokuserade, tunga styrketräningen för att hålla ihop kroppen. D'oh.
Så i morgon är det gymväskan som hänger med till jobbet och disciplinen som bestämmer. Jag vill inte ha en skada som tar ett halvår att rehabilitera. Och så tar jag med mig att den första milen i dag kändes helt FANTASTISK och jag vill ha fler såna rundor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar