Urk, urk, urk. Dagens intervallpass blev det verkligen kräkvarning på! Först surrade jag runt hemma och hade lite småångest för att jag visste att det skulle bli jobbigt. Sen drog jag på mig snabbskorna och såg till att det blev ordentligt jobbigt också. Bra där ;-)
Jag hade planerat en intervallstege som totalt sett innebär 13 minuters jobb - och ändå tog passet nästan en timme. 2 km uppvärmning och lite löpskolningsövningar först. Bl a en ny övning som jag såg i senaste Fitness där man kör höga knän till löpning för att få ett mer effektivt steg. Verkade fungera rätt bra. Och så stegringslopp x 3.
Sen var det bara att gå loss på intervallerna. 4 x 2 min med 1 min vila - här låg jag ungefär i 4:30-fart och efter intervall 2 var det nästan dags att spy. 3 x 1 min med 1 min vila, 4-4:20 blev farten ungefär. Sen 4 x 30 sek med 30 sek vila där jag pressade mig till sub4-fart så gott det gick. Lite till kan jag nog! Knepet med den här intervallstegen är att när man väl har klarat av 4 x 2 minuter som är sjukt jobbiga så är det faktiskt bara 5 minuters jobb kvar och 5 minuter är ju ingenting. Efter avklarade intervaller gick jag och varvade ner några minuter och passade på att sticka huvudet under lämplig vattenkran innan jag joggade ner och hem ca 2 km. Pust. Skönt att ha veckans intervaller överstökade såhär i början av veckan!
Tips till dig som har ansträngningsastma: Spring stegringslopp! Det gör väldigt stor skillnad för intervallpass är i alla fall min erfarenhet. Jag tycker det är hemskt jobbigt att springa fort (snabbdistans är min värsta gren) för det känns som om luftrören bara knyter ihop sig och det blir omöjligt att andas - trots medicinering. Men springer jag några stegringslopp (gärna 80-100 m långa) är det som om jag får fart på lungorna ordentligt och det är mycket, mycket lättare att köra intervallerna sedan. I dag var första intervallen något jobbig men sen gick det hur bra som helst och jag kunde trycka på ordentligt utan att tänka på andningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar