Dagens långpass var planerat till 15 km eftersom det går en fin runda på Skåneleden ute vid Skrylle. Det blev 17,3 km orsakat av en liten felspringning så det tyckte jag var helt acceptabelt! Med tanke på att jag inte är världens bästa på att hitta alltså :-)
Det var bara Joakim som vågade hänga med ut i dag och det var kanske tur, för det var inte helt lättlöpt överallt. Det är ju en vandringsled och inte ett motionsspår. Så det är stenigt lite här och var, smala stigar, gena genom kohagar och en hysteriskt brant nerförsbacke vid Knivsåsen där man försiktigt hasade sig neråt med säkerheten i åtanke. Men det var också väldigt roligt att springa på det viset, att hålla utkik efter nästa orange vägmärke och att titta lite på naturen. Vi tog det lugnt, tog lite gåpauser och vattenpauser efter behov.
Den mentala utmaningen var att det ju inte är skyltat hur långt man har kommit eller hur långt man har kvar. Bara på ett ställe fick vi bekräftat att vi hade 7 km tillbaka till Skrylle och det var ganska välkommet. Visserligen hade jag kunnat hålla koll med mobilen om jag verkligen, verkligen hade velat, men när vi hade kommit så långt att jag behövde den mentala pusselbiten var jag också så lagom trött att jag inte orkade rota fram den ur vätskeryggan.
Jag har helt klart något att jobba på när det gäller långpassen. Det slår aldrig fel att jag landar i "väggen" efter ungefär 1½ timme eller en timme och trekvart - då när kroppen ska ställa om från kolhydratenergi till fettenergi. Och jag är riktigt, riktigt dålig på den omställningen. Jag måste alltså lära mig att få i mig energi under passet så att jag slipper den genomklappningen för det är lika jobbigt varje gång och jag vet att jag inte är särskilt trevlig att springa med i det läget. Läxa till nästa vecka alltså - energidryck i vätskeblåsan och/eller nån form av energi i packningen.
Men jag är väldigt nöjd med att ha tillryggalagt 17 km i så pass jobbig terräng där man fick tänka hela tiden och lyfta på tassarna för att undvika stukade fötter och andra obehagligheter!
2 kommentarer:
Jag var sugen på att följa med men ett Crazy Race på lördagen fick mig att känna att jag förtjänade vila. Sen vaknade jag igår med migrän och var ganska glad att jag inte hade lovat bort mig på långlöpning... Och nu är jag ännu er glad då jag inser att de där 15km blev mer än 17km och jag har 11km som mitt längsta... :)
Fast vi kanske inte hade sprungit fel om du hade varit med ;-) Å andra sidan är det alltid välförtjänt med en vilodag efter en tävling!
Skicka en kommentar