I dag var det dags för "vuxenlekplatsen", den fina militära hinderbanan. Galna som vi är så drog Joakim och jag dit redan halv fem medan övriga intressenter mötte upp därute klockan sex. Det var ganska lagom hinderbaneväder - 18 grader, lite blåst som höll mygg och flugor borta och nån lätt regnskur emellanåt. Inte så att det blev riktigt blött, det torkade upp ganska snabbt.
Vi inledde med några kilometers löpning för att få upp värmen ordentligt innan vi körde igång på banan. Första varvet nötte vi verkligen teknik på de hinder som är lite tekniska. Jag hade dessutom lite "fobiskolning" på stegarna - jag vände ju på sidan av 5 m-stegen på lördagspasset och jag ville verkligen, verkligen över. Egentligen vill jag fortfarande mest dö när jag hänger däruppe men jag fixade det faktiskt två gånger. Och 4 m stegen är inga problem alls. Sen tragglade vi "dopphindret" ungefär en miljon gånger tills jag äntligen, äntligen fick lite flyt i stället för att trassla in armar och ben i varandra. Snubbeltrådarna är enkla och kryphindret skippade vi för det bidrar mest bara till sand överallt :-) Klätterhindret som mest ser ut som en mattpiskställning blir jag aldrig riktigt nöjd med men jag tar mig åtminstone över.
Rak balansbom var Joakims stötesten så den körde vi också upprepade gånger tills det började funka. Över-under-över-hindren går hur bra som helst. Irländska bordet blir jag däremot bara ARG på. Jag får inte till det alls, jag hänger bara i nån obekväm position och får ont och bläh.... Så det har jag fortfarande inte löst. Jag har inte gett upp men jag måste nog få fundera lite på saken. Och träna lite chins eller nåt. "Hundkojan" som man ålar igenom tycker jag mest bara är rolig och så lite över-under på den. Sen "pungkrossen" som turligt nog är ett herrhinder så det slapp jag befatta mig med och det är lika bra.
"Sanddynen", "välta muren" eller vad den kallas är egentligen inget större problem. Förutom att jag gärna vill sätta mig på kanten i fem minuter och bestämma mig för att det inte är läskigt att hoppa 2 m ner. I en sandgrop. Efter att ha kört den några gånger lyckades jag åtminstone komma till punkten att jag satte mig ner och sen hoppade direkt. "Lejongropen" går bra fast jag slår i samma armbåge och samma knä varje gång. Det blir nog snyggt i morgon. Samma sak med den lilla 2 m muren efter gropen - det är samma armbåge där! 4 m stegen ligger här nånstans emellan och den går som sagt var ganska bra. Och så avslutet - balansbom, "labyrint", tre små murar, klart. Vi drack vatten och körde ett till varv med lite mindre tekniknötning och mera fart.
Sen anslöt kompisarna så då körde vi två varv tillsammans med lite teknikstopp. Det var här någon bestämde sig för att jag skulle fixa "sanddynan" utan att sätta mig ner. Jag tror det tog nånstans mellan 12 och 15 försök innan jag äntligen gjorde det - två gånger på raken dessutom. Härligt att ha den överstökad, nu borde det funka nästa gång tycker man!
För det blir definitivt en nästa gång. Det här är en så pass rolig och omväxlande träningsform så den vill jag gärna stoppa in i schemat lite då och då! Men efter dagens tvåtimmarspass funderar jag seriöst på om jag inte ska ta en "återhämtningsdag" i morgon. Det känns i kroppen som om det skulle kunna passa ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar