Jag minns att Sara berättade att hon hade gjort "gymnastik i en yogasal" och "tävlingsyogat" en hel massa innan hon landade i yogan. Jag har också översträckt mina överrörliga leder för att komma längre och djupare än alla andra, jämfört mig själv och "tävlat" i yoga. Så o-yogiskt ;-) Därför har det varit rätt bra för mig att hitta Yogobe och kunna yoga på egen hand, utan prestationskrav.
I dag var jag inbjuden till en företagsklass hos SATS i Västra Hamnen. Morgonyoga med efterföljande frukost och friskvårdssnack. Yogaklass alltså, i en yogasal. Sjukt läskigt! Men jag är stolt över att jag lyckades fokusera på MIN yoga och MIN kropp, har noll aning om vad övriga deltagare höll på med och tog till mig instruktörens personliga feedback och hjälp. Mycket trevlig start på dagen måste jag säga!
Lite längre fram på dagen hade jag en tid hos Naprapat-Jimmy. Egentligen mest för att min vänsteraxel hade blivit lite framåtroterad igen och då får jag ont i höger höft. Sen hade jag ont i nacken efter onsdagens tjurbrottning och så tyckte jag att jag lika gärna kunde prata lite om mina konstiga hälsenor som knäpper eller klickar när jag springer, särskilt i uppförsbackar. Jimmy tog sig an uppgiften med sedvanlig entusiasm, tryckte upp mig mot väggen så att det knakade i bröstryggen, rättade till nacken och klämde på lite obehagliga ömma punkter. Fick i hemläxa att massera käkarna i helgen eftersom spänningarna i nacken hade tagit sig ända dit....Not nice.
Sen var det ju de där hälsenorna. Egentligen ville jag bara att Jimmy skulle säga att det inte var nåt att bekymra sig för men det var tyvärr inte fallet. Ingen svullnad eller inflammation (än) men definitivt överbelastning och lite pålagringar på högern. Det hade förmodligen inte blivit riktigt bra att springa Tjejmarathon i det skicket så jag är lite extra tacksam för att jag redan hade bestämt mig för att inte springa. Jimmy förespråkade stötvågsbehandling (det gjorde sinnessjukt ont på sina ställen vilket pekar på att det finns lite småskador) men har okejat Malmömilen i morgon om jag inte har ont. Så det siktar jag på. Sen blir det mer riktad rehab - springa kortare och oftare och tåhävningar i parti och minut. Plus mer stötvågsbehandling. Aj.
Jag vill vara hel, stark och springduglig. Jag har inte bråttom. Jag behöver inte springa sjukt långt eller sjukt snabbt men jag vill kunna springa och känna mig hållbar. Helst vill jag gärna slippa skador och jag är nöjd med att jag lyssnade på kroppen, fattade att nånting inte var helt hundra och kollade upp det innan det faktiskt blir en skada som stoppar mig under en längre period. Att bygga löpform genom att springa korta rundor ofta känns helt klockrent under sommaren (korta lätta morgonjoggar, ja!), styrketräningen behöver jag inte dra ner på och fokus är på att ta hand om de här hälsenorna på bästa sätt. Skulle det vara så att jag har svinont i morgon springer jag inte, det är det liksom inte värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar