Oj. Vilken stor och omfattande överskrift hos #uppochhoppaijuni i dag! För det här har jag ju skapat en hel föreläsning om under titeln "Från utbränd till ultra". Jag har skrivit ett gästblogginlägg om det också som ni hittar här hos Sofia.
Skillnaden är liksom...oändlig.
Innan jag lärde mig träna på ett sätt som var bra för mig var jag smalfet, stressad, överrörlig, hade en hel del smärtproblematik, var ganska ledsen och ganska bekymrad för vad alla andra tänkte om mig. Nu är jag ett antal kilo tyngre men det är betydligt mer kvalitet i massan, jag har släppt stressen för det mesta, överrörligheten är under kontroll och jag har sluppit smärtproblemen. Jag är oftast glad och känner mig lycklig och jag bryr mig inte ett smack om vad omvärlden tänker och tycker. Jag är JAG och det är OK. Som grädde på moset tog jag mig från att kunna springa max 5 km (och då hade jag svinont i höfter och knän i 2-3 dagar efter) till att springa 54 km Tjejmarathon i terräng och bara vara lite stel nån dag efter.
Allt detta av bara träning? Japp. Träning var mitt verktyg ut ur utbrändheten, blev min livlina när jag mådde dåligt, min lekplats när jag var glad, min roligaste hobby och numera har jag förmånen att jobba med det. Träning fick mig att kliva ur komfortzonen, överleva läskiga saker som tunga marklyft och hinderbanor och inse att jag kan mycket, mycket mer än jag tror. Träning är helt enkelt amazing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar