Okej. Nu vet jag varför det finns tjejgym.

Det är för att socialt inkompetenta kvinnor som jag ska kunna träna utan att försätta sig i hopplöst pinsamma situationer. D'oh. Hädanefter tränar jag i burka.....

Återkommer till träningspasset senare för det här måste jag bara få kläcka ur mig - MED skämskudde. Hjälp. Alltså, jag tränade på som vanligt, koncentrerad, fokuserad - och noterade sådär lite i förbifarten att en 2 m lång svart kille tittade lite åt mitt håll. Rätt ofta. Jag är relativt van vid att vara uttittad på gymmet, dels för att få tjejer lyfter tungt och kör så pass hårt som jag gör, dels för att jag efter 10 minuter ser ut som om jag har duschat med kläderna på. Tänker inte ändra på något av detta utan de kan gott få tänka "vad sysslar den där tanten med?" för min skull.

Men den här snubben gjorde ideligen lovar åt mitt håll när han pausade mellan seten och tittade helt ogenerat medan jag tränade. Sen när jag låg och stretchade kommer han fram och säger "Hi, how are you?" och autopiloten (välprogrammerad efter många års arbete med folk som pratar olika språk) svarar glatt "I'm fine, thank you". Förstås. För man vill ju inte verka helt ouppfostrad trots att man ligger där i sin egen svettpöl och har mascararänder i hela ansiktet.

Sen tänker jag inte mer på det men när jag reser mig och hämtar papper för att torka av min matta står han plötsligt framför mig och frågar "Hey, what's your name?". Jag svarar såklart, han repeterar "Pernille, nice, I'm (vafanhannuhette). You look real good, I like your shape". Eh.... thanks? Han frågar vad jag tränar och jag småsnackar lite om NMT såklart. "Yeah, I really like your shape, I'd like to get to know you, maybe we can go for a coffee some day?"
Autopiloten: "Yeah, sure, I'm just really busy today"
Snubben: "That's fine, maybe I can ask for your number before I go?"
Autopiloten: "Sure, sure *vänligt leende*" (hjärnan: NEJ, du lämnar inte ut ditt mobilnummer till random snubbe, är du GALEN eller?)

Jag hade stretchat klart så jag kilade in i duschen och funderade över hur jag skulle ta mig ur det här nu då. Nej, jag vill inte fika med random snubbe jag har träffat på gymmet, det känns inte som ett smart drag. Möjligen och eventuellt om han bara hade träningsnördat men "you look good, I really like your shape" känns som om han är ute efter mer än fika och träningssnack. Ge honom fel telefonnummer när han frågar? Nä, det är helt enkelt taskigt, så kan man inte bära sig åt. Köra "Min man som är 2.30 och tyngdlyftare tycker nog inte det är en bra ide" kanske kan vara nåt? Eller helt enkelt "Förlåt om jag gav fel intryck, jag är gift och på väg mot 40 och fullständigt ovan vid sån uppmärksamhet?"

Det slutade såklart med att fegisen hastigt klev i skorna med ryggen mot gymmet och powerwalkade ända upp till Klaffbron med förstulna blickar över axeln. Helt ärligt. Så himla pinsamt.

Men jag har faktiskt ingen annan ursäkt än att jag var fullständigt oförberedd och inte hade en aning om hur jag skulle bete mig och den sociala autopiloten kickade in i läget "vänlig och positiv". Gah. Kan nån ta och socialträna mig litegrann? Hur gör man? 

Tjejgymmet. Och burka. Uppenbarligen. Hjälp.