För det mesta anser jag att jag är minst normalintelligent. Men ibland är jag extremt trög när det gäller att begripa mig själv! Hade haft en småjobbig arbetsdag och drog sedan till gymmet för att se om det gick att träna bort allt det där som kändes jobbigt. Och det blev ett hyfsat bra gympass trots att jag kände mig omotiverad, lite småseg och hade en konstig känsla i magen som jag inte riktigt kunde identifiera. Väldigt mysko och för en spyfobiker är ju vinterkräksjukesäsongen lite av en mardröm... Men ja, jag gjorde de övningarna jag skulle, ökade på med lite vikt här och var så kvaliteten var det inget fel på, men jag kände mig verkligen lite konstig. Kände inte riktigt igen mig själv. Skumt.
Efter en dusch smög jag in till grannen för att hämta lite fika. Det var inte förrän i bilen på väg hem som jag lyckades identifiera den där skumma känslan i magen. Hallå, jag är HUNGRIG! D'oh..... men vadå, jag åt ju lunch och så, fast okej, jag glömde ju proteinshaken jag brukar ta efter träning hemma i morse... men sådär hungrig brukar jag ändå inte vara efter ett träningspass? Funderar lite över dagen. Jovisst. Jag var tvärarg när jag åt lunch (jag slutar alltid äta när jag är arg eller ledsen!), irriterad över att dagens inte var nåt som föll mig i smaken och att alternativet inte heller var nån höjdare. Ben i fisken t ex. Vad fick jag i mig till lunch nu då? Jo, knappt en halv ostgratinerad bakpotatis, en liten bit lax, nån tugga vit fisk, nån matsked sås, en halv tallrik sallad. Bra där. Som om det skulle räcka hur länge som helst. Inte konstigt att jag känner mig lite låg, frusen, småseg och omotiverad. Och jag som har lovat att äta ordentligt nu. Utöver sojalatten och cheesecaken har jag stoppat i mig en rejäl ostmacka och en mugg te. Ska nog bättra på med en proteinshake också så får vi se hur det känns sedan.
Att man kan vara så korkad ibland....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar