Kors i taket. Jag har yogat!

Veckans fredagsfys blev yoga. En kort sekvens på ca 20 minuter "Yoga for Runners". Anna länkade den i sin blogg häromdagen och jag tyckte det kändes lagom för en vilodag. Det var välbehövligt, inte så hemskt som jag hade väntat mig, men visst var baksidorna lite stela efter gårdagens marklyft! Jag gillade instruktörens röst och valet av övningar, men jag tyckte det gick lite för snabbt emellanåt, eftersom jag (när jag väl har bestämt mig för att yoga) tycker om att "landa" i positionerna ett tag. Det gav mersmak på rörlighet, så jag kanske ska leta upp nån annan sekvens på nätet som passar mig bättre, damma av min gamla älskade yoga-DVD eller knåpa ihop ett eget pass. Sara hade en artikel i Runner's World nyligen om yoga för löpare, den kan jag lämpligen leta upp också...

Jag har en rätt komplicerad relation med yoga. Med "långsam träning" överhuvudtaget. Ett tag, medan jag pluggade (jag tror jag skrev uppsats just då och hade all tid i världen) gick jag på en tvåtimmars yogaklass en förmiddag i veckan tillsammans med en massa pensionärer. Det var skönt - det blev lugnt i huvudet. Sen slutade jag och yogade inte på länge. Jag började sakna det men hittade inga passande klasser så då blev det yoga-dvd's och vardagsrumsgolvet. Ett tag yogade jag varje fredag - det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet var att byta om och sätta på dvd'n och så körde jag igenom hela passet innan jag duschade och kände mig redo för helgen.

När jag började springa och styrketräna föll yogan bort lite, oklart varför. Den kändes kanske mindre viktig, eller mindre rolig. Förmodligen mest det sista. Yoga ger väldigt lite "instant satisfaction", det krävs att man jobbar på ett tag innan man märker förbättring. Jag gillar egentligen arbetet med rörlighet och andning och trivs med att hålla yogaposerna, men jag har en lång startsträcka och svårt att bestämma mig för att "i dag ska jag yoga" för att jag inte älskar känslan på samma sett som när jag får brutalsvettas eller lyfta tungt. Och jag har svårt att vara "här och nu" ibland, jag distraherar mig själv. I dag gäspade jag konstant de första fem minuterna av passet - vilket jag tar som ett tecken på att jag faktiskt behövde yoga för att komma ner i varv efter några jobbiga arbetsdagar! Jag tror det ska bli min utmaning fram till midsommar - att jag ska köra ett yoga- eller rörlighetspass en gång i veckan. 20 minuter räcker. Sist jag yogade var på Be Your Best och det var ett helt fantastiskt pass, men jag tror jag ska sätta ribban på en mer lagom nivå kanske.

Jag har ett dåligt samvete också. I min hög med cd-skivor ligger en helt oöppnad, fortfarande inplastad, cd med yoga-avspänning. Jag fick den i julklapp av en kollega för två år sedan och har fortfarande inte lyssnat på den. Ahem. Jag borde, eller hur? Han har ju inte gett mig den för att jävlas med mig.... utan i all välmening, för att han tänkte att jag skulle uppskatta den och den skulle vara bra för mig. Första spåret är bara 12 minuter långt. 12 minuters avspänning borde jag kunna klämma in någonstans utan att det är ett större projekt! Men det tar emot. Skivan ser sådär yogiskt flummig ut och han som har gjort den heter Guru nånting jättelångt. Jag är inte så mycket för flum. Kanske därför jag gillade Body Balance. Lite yoga-ish, men utan flum och med skön musik istället för "valsång".

Ofta är det så att det vi tycker minst om är det vi behöver mest. Så jo, receptet blir nog "långsam träning"/rörlighet en gång i veckan. Det är helt garanterat bra för både knoppen och kroppen. Första veckan har jag redan klarat av nu, heja mig ;-)  Och om jag skulle skala av plasten från den där cd-skivan snart kanske?