Fredagsyoga - lite nostalgivarning

Fredagar blir ofta vilodagar. Eller - nu ska de ju i stället bli rörlighetsdagar, de där vilodagarna. Under förkylningen kunde jag ha tränat rörlighet men jag var inte alls sugen. Nu däremot är det en annan femma, för jag kände så tydligt under gårdagens pass att kroppen liksom hade stelnat till av att vara stilla. Märkligt.

Yoga alltså. Hm, leta upp nåt bekant eller nåt nytt? I mina dvd-samlingar har jag en gammal yoga-dvd, Geribody Yoga, med - yes - Geri från Spicegirls och en fantastisk brittisk yogainstruktör som heter Katy Appleton. Geri stör inte så mycket utan langar in nån halvrolig kommentar ibland, men Katy är fantastisk. Behaglig röst och så tydliga instruktioner att man inte behöver titta på skärmen (vilket är en fördel i yoga för man måste ju ibland rikta blicken åt rakt motsatt håll). Dessutom gillar jag programmets uppbyggnad. Först uppvärmning, sen solhälsningar, sen lite styrkearbete, sen de lite längre yogaposerna och avslappning till sist.

Jag googlade lite på måfå och hittade hela filmen på Youtube. Bra, bara att sätta igång :-) I dag gjorde jag uppvärmningen, några solhälsningar men inte alla, styrkedelen (balansposer, krigarvarianter och triangel) samt framåtböjningar och rotationer. Det kändes bra - och så tvingade jag mig själv att göra avslappningen också. Den behövs även om jag ibland tycker det är otroligt tråkigt och aldrig "landar". I dag blev det halvbra - tankarna flög iväg på annat håll emellanåt, måste jag erkänna.

Inte konstigt heller, för jag har fått hem två väskor med kläder som har stått magasinerade hos J och tvingade mig själv att packa upp och sortera. Över hälften skickades till återvinning (fördelen med att ha levt utan plaggen i ett år!) Resten har jag sparat och vissa plagg var jag barnsligt glad att återse. Till exempel mina gamla svarta skinnjeans, köpta typ 2001 eller så. Jo, de passar faktiskt :-) Jag är tveksam till om jag nånsin kommer kunna göra mig av med dem, de är fantastiskt sköna! Men väldigt retro och förmodligen inte "inne" alls.

Det är intressant det där med kläder. Jag inser när jag går igenom mina gamla plagg att jag genom åren har köpt på mig otroligt mycket för att försöka bli nån annan. Jag är inte så intresserad av det längre. Min gamla svarta karriärskostym rök i återvinningssäcken tillsammans med ett antal kjolar som jag inte alls trivdes i men försökte passa i. Alla pyssliga små scarves och nylonstrumporna åkte samma väg. Jag behöver inte försöka vara nån annan. Jag behöll ett gäng t-shirts och linnen som kommer användas, mormors gamla Dior-klänningar från 60-talet, några snygga byxor som jag fortfarande kan se mig själv i och som satt bra. Numera går jag oftast till jobbet i jeans, linne/t-shirt och en kofta eller enstaka gånger en kavaj. Ibland tights och en klänning jag trivs i. Jag är precis lika kompetent eller kanske mer nu än jag var när jag försökte vara hon i karriärskostymen. Och ingen ifrågasätter det. Därför ryker kläderna som är "mitt gamla jag". Pernille 2.0 sysslar inte med sånt. Hon är lite mindre fasad, lite mera innehåll helt enkelt. Skönt, tycker jag!