Inte så gnälligt i dag. Trots att det är fint väder och ALLA springer runt ute i shorts och linne enbart för att mobba mig! (eller inte...)
I går kväll drog jag till med maxdos smärtstillande (enligt rekommendation av läkare och apotek så det är lugnt) eftersom jag visste att det inte spelade nån större roll om jag skulle råka vara lite mosig och halvdrogad i dag på morgonen. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag har inte varit vaken en miljon gånger i natt utan sov som en klubbad säl och var pigg när jag vaknade självmant vid åttatiden. Sömn är himla underskattat - får jag bara sova ordentligt så klarar jag mycket, mycket mer.
Var ute på en kort promenad i förmiddags för att njuta av vädret. Det går numera ganska bra att gå så länge jag håller ett lägre tempo än vanligt. Eftersom det kändes så bra och jag ändå hade löparskor på mig så kunde jag inte motstå frestelsen att jogga försiktigt, bara 20 meter (avståndet mellan två lyktstolpar). Första stegen gick det hur bra som helst men sedan började det ändå kännas att det "skumpar" lite och det sved ordentligt i revbenet ett tag efter att jag hade saktat ner till gång. Okej. Vänta lite med att springa alltså. Och jag behöver fortfarande ta igen mig en halvtimme efter en promenad.
Men i stället för att deppa över att jag inte kan springa så fortsatte jag sedan försiktigt att undersöka vad jag kan göra. Jag kan t ex lyfta armarna till axelhöjd - axelpress gör svinont t o m utan vikter, men jag kan göra bicepscurls och axelflies om jag inte lastar på för tungt. Benböj och utfall utan vikter går också helt okej. Finns alltså hopp om att jag kan återgå till gymmet nästa vecka. Det känns ganska bra måste jag medge...
Jag är förberedd på att det kan bli bakslag eftersom läkaren hotade med att det skulle göra ont som mest 5-6 dagar efter skadan. Dvs typ nu. Men det känns ändå som om den värsta perioden blir närmare två veckor än tre månader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar