... att det vore enklare att bara lägga sig ner och dö i stället för att fajtas med träningspasset "intervallerna från helvetet"! Tänk att en kvart, ynka 15 jävla minuter, kan vara så spyjobbigt liksom. Det är givetvis inte bara det, de fyra övningarna för överkroppen som inleder passet är så jäkla tunga och jag är skitfrustrerad över att jag inte orkar öka. Fast det är lögn. För jag har ju ökat från 8 till 9/10 kg i militärpressen (9 på 12 och 10 reps, 10 på 8 och 6 reps) faktiskt. Och det vore väl inte omöjligt att smyga på nåt kilo till i skivstångsrodden. Men att gå från 12 till 16 kg i TGU är inget man gör bara sådär. Däremot ska jag testa att öka på den sista rodden med rotation också. Sådärja, då har vi planen för nästa vecka spikad bara för att jag satte mig och bloggade :-D
Och så var det då löpintervallerna. Som jag är lika frustrerad över. För de är pissjobbiga helt enkelt. Och här blev jag också arg på mig själv över att jag inte gör ett bättre resultat. "Come on woman, du har bara kapat en ynka minut på sex veckor, ska det inte hända nåt snart?" sa min inre röst. Fast jag har lärt mig att om jag är analytisk har den ofta fel, den där inre rösten som tycker att jag ska vara Superwoman. Okej, jag har kapat en minut - från 15:45 till 14:45. Fast passet innehåller 7 hela minuters ståvila som jag inte kan påverka. Dvs att den tiden jag faktiskt springer samma distans på har minskat från 8:45 till 7:45. Och på den tiden springer jag 8 x 250 m vilket är 2 km. På 2 km springer jag en minut snabbare, det är 30 sekunder per kilometer. Det är skitmycket snabbare i min värld! Alltså väljer jag att klappa mig själv på axeln och i sann NMT-anda säga "BRA jobbat" i stället!
FredagsFYSen således avklarad och jag tillåter mig några timmars avslappning med en mugg te och lite energipåfyllning. På kvällens meny står fisksoppa med hemlagad aioli och jag väljer att tro på att jag KAN göra aioli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar